Lite om svenska teatrar Kungliga Dramatiska teatern, Stockholm Sveriges nationalscen. Dess huvudscen ligger sedan 1908 vid Nybroplan. Byggnaden, uppfördes 1901 - 07 och är i jugendstil. Bakom huvudbyggnaden, vid Almlöfsgatan, invigdes 1945 i, vad som tidigare varit en biograflokal, Lilla scenen och i huvudbyggnaden spelåret 1971 Målarsalen samt 1973 Fyran som nya scener. Dessutom öppnades år 1986 ytterligare två mindre spelplatser, Sibyllan och Lejonkulan. Från 1957 var Alléteatern kortvarigt en extra spelplats, och den spelåret 1974 - 75 invigda Nybropaviljongen upphörde som scen 1982. Teatern hade 1888 - 1907 privat ledning och åren 1908 - 75 var teatern ett bolag, där tre av styrelsemedlemmarna utsågs av Kungl. Maj:t. Sedan 1975 drivs den av ett helt statligt bolag. Under 1900-talet har teatern haft följande chefer: Knut Michaelson (1907 - 10), Tor Hedberg (1910 - 22), Tore Svennberg (1922 - 28), Erik Wettergren (1928 - 34), Olof Molander (1934 - 38), Pauline Brunius (1938 - 48), Ragnar Josephson (1948 - 51), Karl Ragnar Gierow (1951 - 63), Ingmar Bergman (1963 - 66), Erland Josephson (1966 - 75), Jan-Olof Strandberg (1975 - 81), Lasse Pöysti (1981 - 85) och från 1985 Lars Löfgren. Dramaten har gjort flera gästspel utomlands med uppsättningar av Ingmar Bergman. Kungliga operan, Stockholm Konserthuset, Stockholm Stadsteatern, Göteborg Belägen vid Götaplatsen och invigd 1934. Teatern, som sedan 1937 också förfogar över en studioscen, övertog arvet från den gamla Lorensbergsteatern och har liksom denna intagit en framskjuten plats bland de skandinaviska talscenerna. Chefer har varit: Torsten Hammarén (1934 - 50), Stig Torsslow (1950 - 53), Karin Kavli (1953 - 62), Mats Johansson (1962 - 82), Uno Myggan Ericson (1982 - 83), Folke Edwards (1983 - 85), Birgitta Palme (1985 - 89), Per Lysander (1989 - 92), Ulf Kjell Gür (1992 - 95) och sedan 1995 Ronny Danielsson. Stora Teatern, Göteborg Stora Teatern, först Nya Theatern, därefter Stora Teatern 1880, populärt kallad Storan, är en musik- och teaterbyggnad i stadsdelen Lorensberg i Göteborg, invigd 1859. Byggnaden är vit, byggd i sten och ligger för sig själv i Kungsparken strax söder om Kungsportsplatsen, med adress Kungsparken 1 Teaterbyggnaden var den första, mer framträdande stenbyggnaden utanför Vallgraven. Lorensbergsteatern, Göteborg Inrymd i f.d. landeriet Lorensberg. Lorensbergsteatern öppnades 1916 och leddes 1919 - 23 av Per Lindberg samt 1926 - 34 av Torsten Hammarén. År 1934 omorganiserades den till Göteborgs stadsteater, och Lorensberg blev biograf. Åren 1954 - 95 inrymde scenhuset Teaterhistoriska museet, men teatersamlingarna är nu flyttade till stadsmuseet. Sedan 1987 används teatern åter som scen av Galenskaparna och After Shave samt för gästspel. Casinoteatern, Stockholm Casinoteatern låg på Bryggargatan 5 på Norrmalm i Stockholm. Byggnaden ritades av Fritz Ullrich och uppfördes 1904 för Templarorden. Casinoteatern invigdes 1920, efter att lokalen tidigare fungerat som ordenslokal och biograf. Invigningsstycket var Kalle Knubb av Gideon Wahlberg. Som direktör för teatern stod Edvin Janse, han gav mestadels lustspel och revyer. Både Sigge Fischer och John Botvid var under en tid knutna till teatern, Fischer som regissör och författare och Botvid som direktör. 1941 intog Casinorevyn lokalen och gjorde den till sin fram till och med 1961. Här spelade man crazyrevy, på nyåret 1961 spelades Crazy på burk, det var radarparet Stig Bergendorff och Gösta Bernhard adjö till Casinoteatern. Byggnaderna revs 1964 och på platsen restes en tillbyggnad till Postgirots byggnad. Drottningholmsteatern, Stockholm Drottningholms Slottsteater ligger i Drottningholms slottsområde på Lovön utanför Stockholm. Det är en unik 1700-talsteater (världens bäst bevarade) med ett avancerat maskineri som möjliggör dekorväxlingar inför öppen ridå. De ursprungliga dekorerna är numera kopierade och bevarade. Dessutom har teatern falluckor, rörliga vågor, ljusmaskineri samt vind- och åskapparater som bidrar till att skapa föreställningarnas stämning. Teaterns scen hör fortfarande till landets djupaste, hela 20 meter, även om den med moderna mått mätt är ovanligt smal för sitt djup. Karlstads teater Karlstads teater ritades av arkitekten Axel Anderberg och byggdes 1893. Den invigdes 7 november samma år med ett invigningsprolog skriven av Gustaf Fröding. Salongen rymmer 397 åskådare. I teatern finns en byst av Zarah Leander som föddes i staden. Värmlandsoperan använder teatern så flitigt att den i folkmun kallas just Vämlandsoperan. Teatern byggdes om till biograf 1937 men återställdes vid renoveringen till 100-årsjubileet. Då gjordes försök att återskapa det ursprungliga utseendet. Komediteatern, Stockholm Teatern, som låg vid Engelbrektsplan i Stockholm, hette 1911 - 21 Intima teatern och var 1921 - 23 annexscen till Dramaten. Teatern som 1923 - 38 drevs av Ernst Eklund. Namnet upptogs för den av Pi Lind tillsammans med Vilhelm Moberg 1973 grundade Komediteatern, från 1978 i Rotundan på Gröna Lund, där Pi Lind till sin bortgång 1993 svarade för en rad uppsättningar. Oscarsteatern, Stockholm Invigdes 1906 som operettscen och ägdes fram till 1926 av Albert Ranft. Under åren 1926 - 47 var teatern omväxlande operett- och talscen och leddes av bl.a. John W. och Pauline Brunius, Gösta Ekman, Edvin Adolphson och Gustav Wally. Anders Sandrew övertog teatern 1947, och Sandrew film & teater AB har drivit den som operett- och musikalscen och haft stora publiksuccéer med främst My Fair Lady, som med Ulla Sallert och Jarl Kulle spelades 766 gånger 1959 – 61 m.m. Stadsteatern, Helsingborg Helsingborgs stadsteater ligger i centrala Helsingborg. Den gamla teatern invigdes 1877 och blev 1921 Sveriges första stadsteater med fast ensemble. År 1944 tillträdde den då blott 26-årige Ingmar Bergman tjänsten som stadsteaterns chef. Samtidigt stod teatern inför ett stort ekonomiskt hot i och med att staten drog in bidragen till förmån för den nybyggda stadsteatern i Malmö. Helsingborgs kommun räddade teatern genom höjda bidrag. Den nuvarande teaterbyggnaden invigdes 1976. Mer om Helsingborgs stadsteater Blancheteatern, Stockholm Privatteater. Uppförd 1879 och före 1915 kallad Blanchs teater, samt en tid Vaudevilleteatern, belägen i en byggnad på Västra Trädgårdsgatan intill Kungsträdgården i Stockholm. Vid mitten av 1880-talet omvandlades lokalen till konstsalong och uppläts 1889-99 till Sveriges allmänna konstförening. År 1900 ändrade verksamheten åter inriktning och blev till en av Stockholms första biografer, innan den åter blev teater 1915 och bytte namn till Blancheteatern (som syftade på teatermannen August Blanche. Förste chef var Bror Öbergson, därefter 1916 - 17 var Hilda Borgström ledare. Sedan följde en längre period under ledning av Ernst Eklund 1917 - 26 med en framgångsrik blandning av revyer, klassiker och debattdramer. Framgångarna fortsatte sedan under ledning av Harry Roeck Hansen 1927 - 55. Från 1955 dominerade revyer och gästspel av andra teatrar med Gösta Bernhard som chef. Sommrarna 1932 - 54 gavs här också Kar de Mumma-revyer. På 1950-talet spelade Kungliga teatern tidvis kammaropera på Blancheteatern, som dock revs 1962. Scalateatern, Stockholm På Wallingatan nära hörnet av Västmannagatan hade man börjat driva teaterverksamhet redan 1918. Under de första femton åren av sin existens kallas den Pallas-Teatern, där man gav revyer och enklare sångpjäser. 1933-34 leddes den av skådespelaren Elis Ellis, som döpte om den till Vaudeville-Teatern. Från 1934 var namnet Carlton. Lokalen blev nu biograf. Inte förrän på hösten 1940 kom Thalia tillbaka. När lokalen efter att ha blivit ordentligt upprustad öppnade den sina portar i september 1941 fick den namnet Scalateatern. Åren 1941 - 58 spelades sedan här revyer av Nils Perne och Sven Paddock. Efter renovering öppnades den 1959 som Nya Scala med farser och musikaler på repertoaren. Den var 1974–90 Fria Proteaterns fasta scen men 1990 övertogs den av Stockholms stad och hyrs nu ut till fria teatrar. Teatern, Sundsvall Bilden är från ett vykort från början av 1900-talet. Folkan Göteborg Invigd i Folkets hus vid Järntorget 1951. Folkteaterns föregångare, Folkteatern i Göteborg, öppnades 1897 i Lorensbergs varietélokal där den drevs till 1931. Revymakaren Axel Engdahl ledde jämte Albin Lavén teatern 1903 - 06 och därefter ensam till 1922. Olof Sandborg var dess chef 1923 - 31. Folkan Stockholm Teater vid Östermalmstorg, grundad 1856 som Ladugårdslandsteatern, 1887 fick den namnet Folkteatern. Den har varit lustspelsscen, lokal för Frälsningsarmén, biograf, filmateljé och revyscen för Karl Gerhard och Kar de Mumma. Repertoaren har främst bestått av lustspel, musikaler och barnteater, men även ett par försök med seriös dramatik har gjorts. Den nuvarande byggnaden invigdes 1935. Djurgårdsteatern Sommarteatrar i Stockholm Den första "Spektakelladan" öppnades 1801. Den leddes tidvis av teatermän som O.U. Torsslow samt Fredrik Deland (1812 - 94), vilken på 1840-talet spelade August Blanches nyskrivna pjäser här. 1863 - 64 byggdes en ny och större teater, som dock brann redan 1865 men genast byggdes upp igen. Den hade 500 platser, och bland dess direktörer var en kort tid August Lindberg. Albert Ranft drev Djurgårdsteatern 1892 - 1916 och avlöstes av Gustaf Collijn. På 1920-talet var bl.a. Ernst Eklund, Ernst Rolf och Harry Roeck Hansen direktörer för denna sommarteater, som 1929 brann ner och därefter inte återuppfördes. Vasateatern Stockholm Öppnad 1886, från början operettscen men fick senare växlande repertoar. Bland cheferna märks Albert Ranft (1895 - 1928), Gösta Ekman (1931 - 35), Martha Lundholm (1936 - 52) och Per Gerhard (tillsammans med Karl Gerhard 1952 - 64, ensam 1964 - 85). Åren 1985 - 98 drevs den av Sandrew Film & Teater AB men disponeras numera av Kungliga Operan som alternativscen. Boulevardteatern Stockholm Boulevardteatern inrymdes från 1943 i en NTO-lokal på Ringvägen 125 i Stockholm. Från 1946 drevs den av Karl-Axel Forssberg, som gav en djärv repertoar bl.a. med pjäser av Ingmar Bergman, J. B. Priestley, Thornton Wilder och revyer av Rune Moberg (Förbjudet nöje, 1950), 1957 - 64 höll Nöjeskatten under Arne Källerud och Carl-Gustaf Lindstedt till i samma lokaler. Hippodromteatern Malmö Byggnadsaktiebolaget Hippodromen bildades 1898 för att bygga en lokal där det kunde visas cirkusföreställningar för allmänheten. Den 1 november 1899 invigdes en av världens då modernaste cirkus- och teaterbyggnader med många mekaniska finesser, som möjliggjorde flexibla omställningar av anläggningen för olika slags uppträdanden, teater, cirkus, hästmanege och en ovanlig, snabbt omställningsbar vattenmanege. Cirkus Tanti svarade för den bejublade premiärföreställningen. 1922 tog Oscar Winge över lokalerna och byggde om dem till en renodlad teater. Operetter, revyer och lustspel dominerade repertoaren. Bland kända skådespelare som uppträtt på Hippodromteatern kan nämnas Nils Poppe och Edvard Persson. Nils Poppe fick både sitt genombrott och artistnamn på Hippodromen. 1944 engageras Oscar Winge som lyrisk chef vid den nybildade Malmö stadsteater och Hippodromen övertogs av hans före detta hustru Elsa Winge. 1950 gavs den sista teaterföreställningen i byggnaden, Elimförsamlingen tog över lokalerna och byggde om Hippodromen till kyrka. Malmö stad köpte senare lokalerna och räddade den gamla kulturbyggnaden med en renovering och 1994 återinvigdes Hippodromen som teater och dåvarande Malmö Dramatiska Teater fick här sin huvudscen under moderna namnet Hipp. Arkivet och en tillhörande fotosamling förvaras på Malmö stadsarkiv. Stadsteatern Malmö - Stadsteatern Norrköping-Linköping - Alhambra-teatern Stockholm - Intima teatern Stockholm Startade 1950 vid Odenplan, Odengatan 81 Tillbaka Till första sidan © Svänga-Benga