Han föddes på gården Alster vid Vänern och växte upp i Värmland på olika släktgårdar. Han tog studenten i Karlstad och bedrev sedan sporadiska studier i Uppsala, där han påverkades av radikala idéer. Han gjorde slut på ett arv och tvingades en tid leva på nåder hos släktingar.
Frödings främlingskap i tillvaron och labila sinnestillstånd utvecklades efter hand till psykisk sjukdom. Han plågades av oro, hallucinationer och alkoholism. Efter flera perioder på nervhem vårdades han 1898 - 1905 på Uppsala Hospital (Ulleråker). Han bodde därefter till sin död på Gröndal på Djurgården i Stockholm.
Från 1885 medarbetade Fröding i den radikala Karlstads-Tidningen med dikter, recensioner och kåserier. Han debuterade 1891 med diktsamlingen Guitarr och dragharmonika. Denna vann snabbt erkännande, inte minst de livfulla och burleska Värmlandsdikterna (Våran prost, Det var dans bort i vägen). Men här fanns också den djupt personliga Ur Anabasis. I "Nya dikter" märks Balen och Atlantis och i "Stänk och flikar" Strövtåg i hembygden, Flickan i ögat och Det borde varit stjärnor. Denna samling ådrog honom ett sedlighetsåtal för den öppna samlagsskildringen i En morgondröm. Boken frikändes visserligen, men åtalet förvärrade skaldens sjukliga självkritik och sexualångest. "Reconvalescentia" utgavs 1913 efter hans död.

Litt: Gustaf Fröding (John Landquist, Bonniers förlag 1927)