Hugo Alfvén (01.05.1872 - 08.05.1960) Tonsättare, dirigent och konstnär. Född i Stockholm som son till skräddarmästaren Anders Alfvén och Lotten Axelsson Puke. Studerade violinspel vid konservatoriet i Stockholm 1887 - 91 och fortsatte studierna i Bryssel. Anställdes i hovkapellet 1890 och där han tidvis vikarierade som konsertmästare. Director musices vid Uppsala universitet 1910 - 38 och dirigent för Orphei Drängar 1910 - 47 och för Allmänna sången 1919 - 31 och 1934 - 38. Alfvén, som är en av de främsta senromantikerna i svensk tonkonst, var påverkad av bl.a. Wagner och Richard Strauss. Svensk folkton och den nordiska naturen var en viktig inspirationskälla för honom. Som kördirigent var han framstående och Orphei Drängar hade en storhetstid under hans ledarskap och gjorde ett 20-tal utlandsturnéer, bl.a. till USA 1938. Filmmusik Synnöve Solbakken (1934) Mans kvinna (1944) Singoalla (1949) Symfonier Nr 2 i D-dur (1898 - 99, med trippelfuga i finalen) Italieninspirerade nr 3 i E-dur (1905) den erotiskttragiska nr 4 i c-moll, Från havsbandet (1918-19). Andra orkesterverk är de tre rapsodierna: Midsommarvaka (1903) Uppsalarapsodi (1907) Dalarapsodi (1931) Den symfoniska dikten En skärgårdssägen (1904) Festspel (1907), skrivet till Dramatiska teaterns invigning. Sceniska verk är: Bergakungen (1923) Den förlorade sonen (1957, med polkan Roslagsvår). Kantater och manskörer (Sveriges flagga) ~ T: K.G. Ossianilsson M: H.A. Solosånger (Skogen sover). Ett fint Kammarmusikverk är hans opus 1, violinsonaten i c-moll (1896). Pianoverk kan nämnas Skärgårdsbilder (1902). Roslagsvår ~ T: Alf Henriksson M: H.A. - Till första sidan - © Svänga-Benga |