Hugo Alfvén (01.05.1872 - 08.05.1960)

Hugo Alfven 1952 Tonsättare, dirigent och konstnär. Född i Stockholm som son till skräddarmästaren Anders Alfvén och Lotten Axelsson Puke. Studerade violinspel vid konservatoriet i Stockholm 1887 - 91 och fortsatte studierna i Bryssel. Anställdes i hovkapellet 1890 och där han tidvis vikarierade som konsertmästare. Director musices vid Uppsala universitet 1910 - 38 och dirigent för Orphei Drängar 1910 - 47 och för Allmänna sången 1919 - 31 och 1934 - 38. Alfvén, som är en av de främsta senromantikerna i svensk tonkonst, var påverkad av bl.a. Wagner och Richard Strauss. Svensk folkton och den nordiska naturen var en viktig inspirationskälla för honom. Som kördirigent var han framstående och Orphei Drängar hade en storhetstid under hans ledarskap och gjorde ett 20-tal utlandsturnéer, bl.a. till USA 1938.
1954 spelades hans "Midsommarvaka" in i Musikaliska akademins stora sal och då skrevs svensk grammofonhistoria. Då gjordes nämligen den första stereoinspelningen i Sverige. Skivan gavs ut på Swedish Society Discofil, från början dock i mono. Stereoversionen kom 1958.
Han var gift tre gånger. Hans första hustru var den danska konstnärinnan Marie Krøyer (1867–1940). När de gifte sig 1912 hade de redan levt samman några år och fått dottern Margita Alfvén. Parets skilsmässa blev klar 1936, och samma år gifte Alfvén om sig med Catharina "Carin" Wessberg, född 1891. Äktenskapet bestod till hennes bortgång 1956. Det sista knappa året av sitt liv var Alfvén gift med Anna Lund (1891–1990).
Hugo Alfvén var farbror till plasmafysikern och nobelpristagaren Hannes Alfvén och farfars bror till författarinnan Inger Alfvén.

Litt: Hugo Alfvén (Sven E. Svensson, 1946)
O.D.-minnen tillägnade Hugo Alfvén (1942)
Länk: Hugo Alfven-sällskapet


Filmmusik
Synnöve Solbakken (1934)
Mans kvinna (1944)
Singoalla (1949)

Symfonier
Nr 2 i D-dur (1898 - 99, med trippelfuga i finalen)
Italieninspirerade nr 3 i E-dur (1905)
den erotiskttragiska nr 4 i c-moll, Från havsbandet (1918-19). 

Andra  orkesterverk är de tre rapsodierna:
Midsommarvaka (1903) 
Uppsalarapsodi (1907)
Dalarapsodi (1931)

Den symfoniska dikten En skärgårdssägen  (1904)
Festspel (1907), skrivet till Dramatiska teaterns invigning. 
Sceniska verk är:
Bergakungen (1923)
Den förlorade sonen (1957, med polkan Roslagsvår). 

Kantater och manskörer (Sveriges flagga) ~ T: K.G. Ossianilsson M: H.A.
Solosånger (Skogen sover). Ett fint 
Kammarmusikverk är hans opus 1, violinsonaten i c-moll (1896). 
Pianoverk kan nämnas Skärgårdsbilder (1902). 
Roslagsvår ~ T: Alf Henriksson M: H.A.

- Tillbaka -
- Till första sidan -
© Svänga-Benga