Den första maskin som kunde spara och återge ljud var fonografen som Thomas Edison (1847 - 1931) uppfann och fick patent på 1877. Ljudet graverades in på en rulle täckt med vax (sedermera stanniol) via en stor tratt. Sedan spelade man upp ljudet samma väg. Fonografens stora nackdel var dock att rullarna inte gingo att kopiera, utan måste spelas in en och en.
Inspelning på skivans båda sidor inleddes 1904 men ända fram till 1910 gav man ut enkelsidiga skivor. Fram till första halvan av 1920-talet gjordes alla inspelningar akustiskt, dvs inspelningen gjordes mekaniskt via en stor tratt. 1924 kommo de första kommersiellt utgivna elektriska inspelningarna. I början hade skivorna inga bildomslag. De förvarades i en tunn papperspåse med hål i så att etiketten blev synlig. På påsen brukade det vara reklam för skivbolaget, men ofta bytte skivaffären ut den tunna papperspåsen från skivbolaget till en påse med reklam för skivaffären istället. Enstaka 78-varvare med bildomslag finnas (oftast barnskivor), men de tillhöra undantagen. I Sverige gavs de sista 78-varvarna ut 1958. Den sista 78-varvsskivan som släpptes i Sverige uppges vara den som spelades in i oktober 1972 vid invigningen av KB:s utställning över "Sonora 40 år" och utkom i november samma år. På den sjöng Harry Brandelius. Detta stämmer dock inte! Bröderna Trück (länk) gav ut en 78-varvare så sent som 2011. 1948 introducerade skivbolaget Columbia LP-skivan av vinyl och i mitten av 1950-talet började dessa ersätta 78-varvarna. Redan 1933 hade EMI i Storbritannien börjat experimentera med stereoinspelningar men men komersiella steroinspelningar kom inte i handeln förrän i slutet på 1950-talet. I Sverige var det Metronome som gav ut den första LP-skivan som var en inspelning med Stan Gets och två år senare kom de första EP-skivorna. Den första helsvenska LP-skivan var "En kväll på Berns" (HMV) med Carl Eric Thambert och Lars Rosén |