Den första maskin som kunde spara och återge ljud var fonografen som Thomas Edison (1847 - 1931) uppfann och fick patent på 1877. Ljudet graverades in på en rulle täckt med vax (sedermera stanniol) via en stor tratt. Sedan spelade man upp ljudet samma väg. Fonografens stora nackdel var dock att rullarna inte gingo att kopiera, utan måste spelas in en och en.
1886 konstruerade så Emile Berliner (1851 - 1928) den första grammofonen som ett par år senare salufördes som en leksak för barn. Grammofonen konkurrerade dock snart ut Edisons fonograf då skivorna enkelt kunde kopieras genom pressning. Slutliga nådastöten för fonografen kom när tenoren Enrico Caruso (1873 - 1921) gjorde sina första inspelningar 1902 och då valde grammofonskivan som sitt medium. Emile Berliner grundade också Deutsche Grammophon Gesellschaft och Gramophone Company Ltd i London.
Tyskland och England hörde till pionjärerna, men även Sverige var tidigt ute som grammpfonproducent och de första svenska skivorna spelades in 1899
I Danmark spelade Otta Brønnum in en skiva den 06.11.1899, bara några månader efter den första svenska inspelningen.
Projektet "Operation stenkaka", i mitten av 60-talet, gick ut på att rädda så många tidiga grammofonskivor som möjligt genom uppmaningar till allmänheten och myndigheter att donera sina 78-varvare till Sveriges Radio. Dubletterna från insamlingen gick till Nationalfonoteket som sedan utvecklades till "Arkivet för ljud och bild" senare "Ljud- och bildarkivet" och som idag är en del av Kungliga biblioteket. Idag har denna samling gått förbi Sveriges Radios samling.

Innan man kunde förstärka ljudet på elektrisk väg använde sångarna ofta en tratt att sjunga i för att höras bättre.

Den kände svenske skivsamlaren Olof Liljeson, som så småningom även blev inspelningstekniker på fritiden, donerade sin skivsamlig till Arkivet för ljud och bild men först 1987 hade man resurser att inventera hela samlingen. Då hittades bland annat "Till Österland" som räknas som den första svenska skivan.
Inspelning på skivans båda sidor inleddes 1904 men ända fram till 1910 gav man ut enkelsidiga skivor. Fram till första halvan av 1920-talet gjordes alla inspelningar akustiskt, dvs inspelningen gjordes mekaniskt via en stor tratt. 1924 kommo de första kommersiellt utgivna elektriska inspelningarna.
I början hade skivorna inga bildomslag. De förvarades i en tunn papperspåse med hål i så att etiketten blev synlig. På påsen brukade det vara reklam för skivbolaget, men ofta bytte skivaffären ut den tunna papperspåsen från skivbolaget till en påse med reklam för skivaffären istället. Enstaka 78-varvare med bildomslag finnas (oftast barnskivor), men de tillhöra undantagen. I Sverige gavs de sista 78-varvarna ut 1958.
Den sista 78-varvsskivan som släpptes i Sverige uppges vara den som spelades in i oktober 1972 vid invigningen av KB:s utställning över "Sonora 40 år" och utkom i november samma år. På den sjöng Harry Brandelius. Detta stämmer dock inte! Bröderna Trück (länk) gav ut en 78-varvare så sent som 2011.
1948 introducerade skivbolaget Columbia LP-skivan av vinyl och i mitten av 1950-talet började dessa ersätta 78-varvarna. Redan 1933 hade EMI i Storbritannien börjat experimentera med stereoinspelningar men men komersiella steroinspelningar kom inte i handeln förrän i slutet på 1950-talet.
I Sverige var det Metronome som gav ut den första LP-skivan som var en inspelning med Stan Gets och två år senare kom de första EP-skivorna. Den första helsvenska LP-skivan var "En kväll på Berns" (HMV) med Carl Eric Thambert och Lars Rosén